”Det har gjorts flera undersökningar som visar att det på lärarutbildningarna saknas träning i hur man skapar en bra social lärmiljö”, säger Jassim Ahmadi. Foto: Mikael M Johansson

Bråk, stök och konflikter. Verkligheten i många klassrum är tuff. Men läget är inte hopplöst. Socionomen Jassim Ahmadi har hjälpt många lärare att ta kontroll över situationen och handskas med elever med beteendesvårigheter.

Jag har försökt skapa en så enkel metod som möjligt utifrån den grundkunskap lärare har med sig.

Jassim Ahmadi är socionom och personalvetare. Han har jobbat på resursskolor, som behandlingsansvarig för barn och unga inom öppenvård samt skolkurator i Rosengård i Malmö och arbetar nu som författare, föreläsare och skolutvecklare. Han bor i Malmö.

Det är vanligt att nyutexaminerade lärare får en chock när de börjar arbeta. När man plötsligt står där med ensamt ansvar för en hel klass är allt mycket svårare än vad det var under utbildningen. En elev med beteendesvårigheter kan skapa oro och ifall eleverna märker att läraren tvekar eller tvärtom överreagerar kan situationen snabbt eskalera. Så hur ska man göra för att få kontroll över klassrummet och stötta elever med beteendesvårigheter? Socionomen och föreläsaren Jassim Ahmadi driver podcasten ”Knäcka sociala koden” och har också skrivit en bok med samma namn.

– Det har gjorts flera undersökningar som visar att det på lärarutbildningarna saknas träning i hur man skapar en bra social lärmiljö. Men skolan är en väldigt social verksamhet och lärare behöver mer kött på benen och träning hur de ska hantera elever med beteendesvårigheter. Jag har försökt skapa en så enkel metod som möjligt utifrån den grundkunskap lärare har med sig.

Vad går metoden ut på?

– Den består av tre delar. Brandsläckaren, vattenkannan och det sociala gymmet. Brandsläckaren är det åtgärdande arbetet, det vill säga vad vi gör här och nu när det är på väg att urarta. Jag har fått ordet från en lärare som sa att det enda vi gör på skolan är att släcka bränder. Först måste vi komma ihåg att det är viktigt att släcka bränder. Annars brinner skolan ner. Men det får inte vara vårt primära verktyg. Det blir ohållbart i längden. Därför måste vi också arbeta förebyggande, det jag kallar vattenkannan, och hälsofrämjande, det jag kallar det sociala gymmet.

Vilka är de vanligaste misstagen nyutexaminerade lärare gör?

– När vi är stressade tenderar vi att ta till något som vi alltid har gjort eller som vi har hört man ska göra. Vi vill till exempel ”visa var skåpet ska stå” och göra något som avskräcker eleverna att starta bråk. Men faktiskt, av de anmälningar som kommer in till Barn- och Elevombudet är cirka 40 procent kränkningar där en vuxen i skolan kränker ett barn. Det beror på att lärare och andra vuxna i skolan vet att de måste agera på något sätt, men man har inte de rätta verktygen och då exploderar situationen.

Vad ska man då göra i en akut situation som är på väg att urarta?

– Det första är att snabbt undersöka situationen. Vi är så vana att dra förhastade slutsatser. I ett klassrum kan det till exempel vara att vi tror det är ”bråkstaken Kalle” som orsakat problemet. Men att direkt utse syndabockar är ett klassiskt sätt att få situationen att explodera. Det andra steget är att ta reda på om det är ett nödläge. Är det fara för någons hälsa? Då måste vi agera. Det tredje är att isolera. Om vi tar upp och diskuterar problemet inför hela klassen kan det bli värre. Istället ska vi ta eleverna det handlar om avsides och prata enskilt med dem. Det fjärde är då kommunikation. Försök att lugna mer situationen och lyssna vad eleven säger. Det sista är att avtala. Bestäm något tillsammans. Till exempel att vi pratar om detta efter lektionen.

Finns det verkligen tid till detta? Är det inte bättre att kasta ut bråkstakarna så att de andra eleverna kan få fortsatt undervisning i lugn och ro?

– Det där är en ursäkt vuxna använder för att de inte vet hur de ska göra för att gå vidare. Det är inte hållbart. Det är en del av skolans uppdrag att hjälpa alla elever. Vi hade inte resonerat så om det handlat om algebra eller något annat centralt innehåll. Det är alldeles för många barn och ungdomar som inte får den hjälp de behöver.

Hur ska man arbeta långsiktigt med elever som har beteendesvårigheter?

– Det handlar om att kartlägga, involvera andra vuxna, föra strukturerade samtal och stötta eleven med en träningsplan. Det finns ingen quick fix. Det är ett långsiktigt arbete. Eleven måste öva de exekutiva funktioner och kognitiva samt sociala färdigheter som är helt avgörande för att klara skolan och livet i allmänhet. Ofta tror vi att eleverna startar bråk för att de vill djävlas med oss. Men det är inte så vi fungerar. Vi är sociala varelser. Vi föredrar prosocialt beteende över antisocialt. Det är inte en fråga om att vilja eller inte. Det handlar snarare om att kunna.

Det är lätt hänt att man som lärare känner sig dålig och otillräcklig. Hur kan man hantera de känslorna?

– Det här är ett jobb som kräver jättemycket. Men vi måste börja någonstans, annars går vi runt i cirklar. Att känna sig dålig och otillräcklig är inte dåligt i sig. Det kan vara en del av den egna utvecklingen. Det är när du blir handlingsförlamad eller apatisk som du får problem. Lösningen är att ta ansvar och därmed få kontroll och möjlighet att påverka. Oftast pratar vi bara om eleverna. Det är sällan vi tittar på oss själva och frågar oss vad det är jag gör som bidrar till problematiken. Det är därför vi behöver träna på socialt ledarskap. Det är det jag kallar det sociala gymmet i det tredje verktyget i BVS-metoden. Men jag tror inte på hjältar. Skolpersonal måste arbeta i team. Jag träffar också många lärare som säger att de känner sig ensamma. Det är inte bra. Det är när människor bland annat inte får feedback och stöd som de blir utbrända.

 

Jassim Ahmadis bästa tips för att få lugn och ro i klassen

  1. Prata enskilt med eleverna som stör.
  2. Lugna ner situationen och lyssna på vad eleverna säger.
  3. Bestäm tillsammans med eleverna hur situationen ska lösas.
  4. Bygg goda relationer med eleverna.
Text: Carl-Magnus Höglund