De särskilt begåvade eleverna utmärker sig ofta redan i förskoleåldern genom en avancerad språkförmåga och uppseendeväckande minneskapacitet. Foto: Unsplash

Särskilt begåvade elever
– en bortglömd grupp

Särskilt begåvade elever, alltså elever som har betydligt lättare att lära än genomsnittet, möts ofta av oförstående i skolan. Forskarna kallar dem en bortglömd grupp i skolsystemet och säger att deras potential riskerar att aldrig utvecklas. 

En annan orsak
till de begåvade elevernas skolsituation är att det saknas svensk forskning om dem.

En del av eleverna blir till och med mobbade av både lärare och elever på grund av sin snabbtänkthet. Ändå är i genomsnitt en elev i varje klass särskilt begåvad.

De särskilt begåvade eleverna utmärker sig ofta redan i förskoleåldern genom en avancerad språkförmåga och uppseendeväckande minneskapacitet. När de börjar i skolan skiljer de sig från sina jämnåriga kamrater genom sin förmåga att tänka abstrakt och att kunna se kreativa lösningar på komplexa problem. Andra kännetecken är en stark inre motivation, stor talang inom ett särskilt område och ett brinnande intresse att utveckla det de är bra på.

Fem procent i varje årskull

Enligt Skolverkets definition är det ungefär fem procent i varje årskull som är särskilt begåvad vilket innebär att det finns en till två särskilt begåvade elever i varje klass.

  • Generellt finns lite förståelse för vilken stimulans de här eleverna behöver och i skolan riskerar deras begåvning att aldrig tas till vara, säger Eva Petterson lektor i matematik och prorektor vid Blekinge tekniska högskola. Sedan början av 2000-talet har hon följt forskningen om de särskilt begåvade eleverna och 2011 kom hennes avhandling Studiesituationen för elever med särskilda matematiska förmågor.
  • Tyvärr är okunskapen hos lärare stor och de flesta elever blir inte bemötta utifrån sina förutsättningar Det här blir en frustration för eleverna. De kommer till skolan och vill lära sig mer, inte det som de redan kan. Men budskapet från skolan är att här ska du anpassa dig, säger hon.

Hennes slutsats är att skolans bemötande har avgörande betydelse för de här elevernas utveckling och då är den viktigaste personen deras lärare.

I sin forskning har hon stött på flera elever som inte fått chans att utvecklas i sin takt utan där läraren sagt att de måste vänta med svårare uppgifter tills de blivit äldre.

Nonchaleras ibland av lärare

Lärare kan också vara osäkra på sina egna ämneskunskaper. När de undervisar elever som till exempel löser mer avancerade matematiska problem än vad de själva behärskar kan de reagera med att förminska eleven. Eva Pettersson har följt elever som till och med mobbats av både klasskamraterna och läraren på grund av sin begåvning.

  • De har nonchalerats och fått kommentarer som:  ”Jag vet att du kan det här men du har så mycket annat som du inte är bra på och det behöver du öva på”. Istället kan de få ägna sig åt något som de har svårt för som att knyta skorna eller skriva fina bokstäver.
  • Om eleverna märker att det inte finns något intresse för deras prestationer – som skulle kunna vara lysande – kan de lägga av. De kan trappa ner och anpassa sig. De använder sig inte av sina förmågor för det finns ingen efterfrågan. Resultatet blir att många elever står och stampar för att de inte får möjlighet att utveckla sin kompetens.
  • Policyn är att man ska satsa på de elever som inte kan och som har svårt att nå upp till målen. Det finns statliga uppdrag att vi ska ta hand de eleverna – och det är bra – men det borde också finnas ett uppdrag att utmana och stödja de som har väldigt lätt att lära.
  • Det har inte varit lätt att få medel för att forska inom detta område säger Mara Westling Allodi .
  • I Sverige har det inte varit riktigt rumsrent att prata om de här frågorna. Det verkar finnas ett motstånd i våra utbildningssystem mot att intressera sig för den här gruppen och en vanlig attityd är att frågorna hör ihop med ett elitistiskt tänkande. I andra länder är man inte lika bekymrad över den saken. Man har lättare att erkänna att det finns en variation bland eleverna och att vissa behöver mer stimulans.
  • Vi har ett utbildningssystem som bygger på att alla målen i läroplanen ska uppfyllas. Utrymmet att följa egna målsättningar och fördjupa sig i ett eget område är väldigt litet. Men de särskilt begåvade eleverna motiveras inte av att följa mål som någon annan har bestämt utan de drivs av sina egna intressen.
  • Målen kan även upplevas som så simpla att eleverna helt enkelt tröttnar. De tänker: ”det här kan jag redan, vad ska jag då göra under hela året”? säger Mara Westling Allodi .
  • Dessa utbildningar kan passa bra för vissa elever men de är förmodligen inte lösningen för hela gruppen. Det borde även vara möjligt med anpassningar också för yngre elever.
  • Istället för att arbeta för att bli klar fortare borde det finnas möjlighet att gå på djupet i ett ämne och arbeta med uppgifter som ligger helt utanför läroplanen.
  • Det ideala är att skolan strävar efter att ha inkluderande grupper där alla barn kan få den stimulans de behöver. Det är också vad som förespråkas i de flesta utbildningssystem som liknar det svenska, säger Mara Westling Allodi .

Följderna kan bli allvarliga. Om läraren inte bekräftar elevernas kapacitet kan det leda till att de inte fortsätter att utveckla dem, menar Mara Westling Allodi professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.

De kan också bli hyperaktiva för att de är uttråkade eller de kan helt ge upp skolan och stanna hemma och utvecklas till så kallade hemmasittare.

Även om kunskapen om de begåvade eleverna har ökat sedan Eva Pettersson började sin forskning är de fortfarande en bortglömd grupp i skolan, säger hon. Till exempel är det bara några enstaka lärosäten som lagt in undervisning om den här elevgruppen i lärarutbildningen och förskollärarutbildningen.

En annan orsak till de begåvade elevernas skolsituation är att det saknas svensk forskning om dem.

Kan kollidera med läroplanens målsystem

Även läroplanen kan missgynna de begåvade eleverna. Särskilt begåvade elever kännetecknas av att de har en stark inre motor i sitt lärande. Ofta kommer eleverna bäst till sin rätt när de står inför utmanade problem eller får gå på djupet i ett eget intresseområde. Men det är en inställning till lärande som kan kollidera med läroplanens målsystem.

Även satsningen på så kallade spetsutbildningar ser Mara Westling Allodi svagheter i. Utbildningarna har kommit till för att ge särskilt begåvade elever en alternativ utbildningsväg och finns både på gymnasiet och i högstadiet. Eleverna läser då sina specialämnen som till exempel naturvetenskap i snabbare takt och de kan också få möjlighet att gå universitetskurser.

Mara Westling Allodi är också tveksam till värdet av att läsa samma utbildning lite snabbare och med svårare och fler uppgifter.

Särskilda skolor strider dessutom mot intentionen att alla elever ska kunna utvecklas på sina villkor i den klass de går i. För de särskilt begåvade eleverna kan det genomföras genom stöd från specialpedagoger som vet hur elevernas potential kan komma till sin rätt. Det kan också ske genom att eleverna får träffa likasinnade vid sidan av den ordinarie undervisningen. Både för att de inte ska känna sig avvikande och för att de ska få sysselsätta sig med avancerade problem.

Text: Artikeln har tidigare varit publicerad på forskning.se