Per Kornhall är skolexpert, debattör och författare och har skrivit böckerna Lärare – en handbok och Förstelärare – en handbok. Här kan du läsa ett utdrag från böckerna. Foto: Eva Lindblad

Utdrag från boken

Lärare – en handbok

Av Per Kornhall

Att bedriva undervisning som verkligen gör skillnad är något de flesta lärare strävar mot. Med Lärare – en handbok av skoldebattören, skolutvecklaren och författaren Per Kornhall blir vägen dit lättare. Det är en stöttande och på flera sätt utmanande bok om undervisning, lärarrollen och meningen med skolan.

Det är du som bestämmer. Punkt. Acceptera inget annat.

Ledarskap i klassrummet

Ett gott ledarskap i klassrummet är helt avgörande för den kultur som skapas där. Inom forskning pratar man ofta om normer i klassrummet. Produktiva normer är när alla elever och läraren respekterar varandra. När man lyssnar för att lära eller försöker förstå den som talar, oavsett vem det är. Helt enkelt när man har etablerat ett arbetsklimat där alla gör sitt bästa. En skola jag känner till har som enda regel: ”Man ska vara snäll.” De tycker att det räcker – för det sätter fokus på de relationer som de menar är nödvändiga för att skolarbetet ska fungera.

Men för att utveckla ett gott ledarskap behöver du vara medveten om vad du gör, hur du handlar. En klok lärare sa en gång till mig att när hon får en ny klass lägger hon ner så mycket tid som behövs för att skapa en bra grupp. Sedan kan hon börja undervisa. På samma sätt resonerar de på Breviks skola på Tyresö där Anna Bittár är rektor. När de får en ny klass lägger de ner enormt mycket energi på att få den att fungera, på att sätta normerna i gruppen. Om det inte funkar har de till och med ett särskilt lärarpar som är extra duktiga på att få det att fungera och som får ta över gruppen tills det gör det.

Hur gör man då? Det lär du dig bäst genom att pröva olika saker, observera dig själv (ett kraftfullt redskap är att filma sig själv och diskutera filmen med kollegor) och genom att betrakta hur skickliga erfarna lärare gör.

Det är viktigt att tala medvetet. Kan alla se dig? Kan alla höra dig? Du ska inte behöva höja rösten för att ta över talutrymmet i klassrummet. En enkel regel som att när du sträcker upp handen ska alla sträcka upp sin hand och tystna kan fungera om klassen har för vana att bli djupt engagerad i sina samtal och diskussioner.

Ge tydliga och enkla instruktioner. Jag höll en gång på att få spader på en handledare när jag var VFU-student. Hon sa allt till mig tre gånger. Trodde hon att jag var dum? Men efter att ha följt henne några veckor insåg jag att hon var rutinerad och behandlade mig som sina elever. Hon visste att första gången hon gav en instruktion hade 40 procent hört den, andra gången 70 procent och tredje nästan alla.

Några hållpunkter kan vara följande:

  • Skanna klassrummet. Hur kan du gå och stå för att veta vad som pågår?
  • Det är du som bestämmer. Punkt. Acceptera inget annat. Men på ett vänligt, lyssnande och respektfullt sätt. Vilket innebär att du erkänner när du inte kan och inte vet.5
  • Alla ska arbeta.
  • Skapa rytm och flyt mellan inslag av att du pratar, hur du frågar, hur de svarar och hur de arbetar: ensamma, i par eller tillsammans.
  • Bedöm gruppens lärande med enkla signaler som muggar, mentometrar eller handsignaler.
  • Tänk högt.

Ledarskap i klassrummet är utomlands ett väldigt stort forskningsområde. Man kan i litteraturen läsa om olika skolor inom området, som det ekologiska, det beteendein- riktade och det socioemotionella perspektivet. Det kanske är det sistnämnda som är mest känt i Sverige. Det ekologiska perspektivet tror jag kan vara intressant för svenska lärare, eftersom det fokuserar på lektioner:

  • Närvaro – att snabbt ingripa om situationer ser ut att störa lärandeprocesserna som pågår.
  • Överlappande – arbeta med multipla händelser på samma gång.
  • Momentum – starta och presentera lektioner i ett högt tempo och se till att övergångar blir så effektiva som möjligt.
  • Mjukhet – så mjuka övergångar som möjligt från ett område till ett annat.
  • Påkalla intresse från gruppen, etablera och upprätthålla alla elevers uppmärksamhet (Bear 2015).

Man kan i de här punkterna känna igen en skicklig lärare. Man kan också ana något som vi skulle kunna beskriva med orden rytm och orkestrering. En skicklig lärare orkestrerar ett klassrum, skapar rytmer där lärandet växlar och varierar, med utmaningar utan att det blir för kognitivt ansträngande.

Utdrag från boken

Förstelärare – en handbok

Av Per Kornhall

I boken Förstelärare beskriver Per Kornhall ett flertal användbara modeller för hur arbetet som förstelärare kan struktureras. Med hjälp av dessa evidensbaserade modeller kan du som förstelärare aktivt bidra till en långsiktig och positiv skolutveckling. Författaren förklarar även hur du kan hantera känslor av otillräcklighet och kollegors eventuella avundsjuka och motstånd.

Om man har
fått ett skol-utvecklande uppdrag ska det vara tydligt definierat.

Tydligt uppdrag

Avgörande är att man har en tydlig bild av – och en överenskommelse med – sin rektor kring vad som förväntas och att detta är transparent för alla på skolan. Om man har fått ett skolutvecklande uppdrag ska det vara tydligt definierat. Man måste sätta sig ner och tillsammans med sin rektor noggrant gå igenom:

  • Vilka förväntningar har rektorn på förstelärarens uppdrag?
  • Vilka tidsramar gäller för att utföra arbetsuppgifterna?
  • Hur ska övriga kollegor få insyn i uppdraget?

Detta gäller ju egentligen inte bara förstelärare. Svensk skola skulle över huvud taget vinna mycket på att man satte sig ner och gick igenom allas arbetsuppgifter och förväntningar. Då skulle mycket stress och känslor av otillräcklighet kunna undvikas. I de kommuner där man har gjort sådana genomgångar händer typiskt sett två saker. Dels blir det uppenbart att de flesta jobbar för mycket, men också att stressnivåer och irritation sjunker.

I kanadensiska Ontario, där regeringen hämtade inspiration till förstelärarsystemet, menar man att det är skolledningens ansvar – inte förstelärarens – att göra följande:

  • Definiera sin nya roll i förhållande till sina kollegor
  • Ta ansvar för alla frågor på skolan som rör undervisning eller utveckling av undervisning
  • Hitta tid att arbeta med sina kollegor när ingen sådan tid har blivit utlagd av skolledningen.

Jag skulle vilja lägga till en sak till den listan:

  • Som förstelärare är du inte en del av skolledningen, så det är heller inte ditt uppdrag att bedöma dina kollegor eller på andra sätt mäta och rangordna dem.

Jag har träffat förstelärare som fått uppdrag som man kan likna vid skolledningsarbete. De har blivit placerade i ledningsgrupper eller motsvarande och förväntas därmed vara en del av skolans ledning. Rent generellt kan man säga att detta inte är reformens mening. Karriärtjänstreformen är tänkt som ett sätt att stärka läraryrket och leda till utveckling av undervisningen. Om huvudmän eller rektorer använder de statliga pengarna till att betala för olika former av skolledning kan detta ifrågasättas och det är heller inte i linje med SKL:s rekommendationer.

Utbildning

Som förstelärare bör du också erbjudas fortbildning eller tid till förkovran, om du förväntas göra saker som du varken har kunskaper om eller utbildning i. Ett exempel skulle kunna vara att handleda kollegor eller analysera skolresultat. Det kan vara så att du redan har gjort det, och att det är därför du utsågs till förstelärare, och då har du kanske redan någon erfarenhet eller utbildning. Men många som nu utses till förstelärare har inte det. Rätt till någon form av utbildning är ett rimligt krav om man förväntas utföra nya arbetsuppgifter som inte tidigare ingått i ens vanliga tjänst.